Jag skulle ju bli en snäll mamma.

Jag har alltid bestämt att när jag blir stor nog att jag har barn, vilket jag faktiskt längtar efter, så ska jag vara en mamma som mina barn gillar.
Men jag vet att det är svårt att vara så som barn vill att man ska vara. De vill att man ska bry sig om dem, men de vill att man ska ge dem frihet. Finns det något mitt emellan?

Ska man låta dem ha fest hemma?
Jag vill inte ens ha ett sådant ansvar som 16-åring.
Men fan, jag vill ju ändå veta att jag får ha det. Men det får jag inte.
- Jag litar på dig, men jag litar inte på alla andra!
Nej, det är ju sant. Och tänk om det kommer folk?
Då dör man ju.

Men ska de få gå på fest överhuvud taget då?
Ska de få dricka alkohol?

Jag har en lillasyster, en sladdis. Jag är 9 år äldre än henne. Och hon kan vara omöjlig ibland.
Och jag säger nej till allt. Om vi är och köper godis så köper vi godis, inte chips och dricka.
Då säger jag nej. Du får gå hem och dricka, om du är törstig. Det är ju just sådana grejer som man ogillar sina föräldrar för att de säger och gör.
Man vill ha Nutella, man vill få lite godis mitt i veckan, och bestämma själv.
Man vill få skojbråka med sina syskon.
Men jag säger bara nej till Hampus och Evelina när de gör det.

Jag börjar kanske bli gammal?
Jag är ju så himla jobbig mot dem.
Och det var inte så som jag hade tänkt mig.
Men fan?
Hur gör man då?