En blå iris.

Jag plockade en blå iris idag.
Det finns nämligen en plats brevid backen som jag går upp för varje dag, där det växer massa irisar.
Det är hur segt som helst att rycka loss dem, och man kan inte dra upp stjälken.
Så det blev en väldigt kort iris, med en kort stjälk alltså.

Och det påminde mig.
Om den där sommarmorgonen i sjuan. När vi tre, jag, Anna och H gick ner för backen. Klockan var ungefär åtta på morgonen. Vi hade varit uppe sedan sex, och fixat i ordning oss.
Det var skolavslutning.
Och då hade vi köpt en stor bukett till M, en sommarbukett.
Men vi lade till fyra blåa irisar.
Och det påminde mig.
Om hur vi var vänner.
Om hur förändrat det är nu.
Ja, det är verkligen förändrat mellan oss tre.
Förut fick du och jag, H, bryta oss in i Annas hus för att få spendera tid med henne.
Förut var det jag och H. Och H och Anna.
Nu är det jag och Anna.
Och jag älskar Anna.
Men det är så knäppt.
Det kunde lika gärna varit igår som det var sjuans skolavslutning. Då hade vi gått i samma klass i två år, vi tre. Nu har vi gått i samma klass i fyra år. Och snart, om åtta skoldagar, så är det inte längre vi.
Det kanske är jag och Anna. Men det kommer aldrig mer att bli vi tre.
För du H ska gå på Dergården, och vi ska gå på Samskolan.
Jag kommer sakna dig, och allt det där vi gjorde tillsammans.
Browniefilmer, Idolfilmer, Extreme Makeover filmer, tjejkvällar, "fester" och allt annat.
Det kommer jag att sakna.

Jag insåg något viktigt idag.
Hur ärliga vi kan vara mot varandra. Vi är som en familj, jag och min klass.
A kunde berätta vad han tyckte och tänkte, och jag höll med, vi skrattade åt det.
B kunde hålla min hand, massera min rygg, och skoja med mig på gympan.
F och R låter mig äntligen visa hur jävla mycket jag tycker om dem.
L lät mig låna hennes moppe.
Vi är fan en stor familj.
Och det inser vi nu. Nu när det inte är långt kvar. Eller det inser jag, rättare sagt.
Men så är det alltid. På läger, på resor och allt. Man tänker "men det är långt kvar tills det är slut". Men när det väl är slut, ja, då är det ju slut. Det finns ingen återvändo.
Jag kommer sakna alla. Även om vi är som två läger.

Jag älskar er!

A, A, F, R, B, N!