En industriarbetares dagbok

Idag var det dags för arbete igen. Fast folk som verkligen arbetar, arbetar hårt, skulle nog säga att det är skam att kalla det jag gör för arbete.
Klockan är 08.22 när jag kladdar ner detta på ett blankt A4, det är grymt jobbigt att skriva utan rader - som att leva utan riktlinjer ungefär.
Men klockslaget gör att det betyder att jag har varit här i en timma och 34 mintuer. Kan någon gissa vad jag har gjort?
- Jag har kört en pall 100 m, alltså till en annan del av fabriken. Läst varje artikel i dagens Punkt SE och dessutom löst en soduku två gånger. (Jag tog en likadan tidning, fast ny, och gjorde om sodukun...)
Och jag får verkligen inte glömma - jag har lagt Harpan på iPoden ett antal gånger också.
D, min handledare, kom vid halv åtta och sa att B, en gubbe på en annan avdelning eller något sånt, behövde hjälp. Men just då höll jag på med dagens uppdrag - att köra pallen.

Blev precis avbruten, en sliskig gubbe i råttfärgad hockeyfrilla kom fram och frågade var kontoret låg.
YAYY, ett nytt uppdrag, men jag sa bara:
- Gå runt hörnet, rakt fram, till höger och förbi pausrummet.
Hade jag varit smart hade jag gått med honom och visat, då hade ju säker två minuter flygit förbi. Istället gick det 20 sekunder.
Men det var inte det värsta - för jag trodde att den råttfärgade hockeyfrillan var B!
Jag blev ärligt talat lite rädd.

Hur som helst så vet jag inte vad som hände med B, det har gått en timma sedan D var här.
Var är alla liksom?
Har inte sett skymten av de andra sommarungdomarna...
Men om en halvtimma är det ju fikarast, så då borde de dyka upp.

Jag skulle aldrig kunna tänka mig att arbeta såhär.
Tänk dig en fabrik, med massor av plastbackar, med påsar i. Och i påsarna ligger det såkallade rullar gjorda av stål. Ett lager där allt ligger huller om buller och truckar som åker runt och ser du dig inte för blir det farbror doktorn nästa.
Och värst av allt - alla dessa pallar!
Mitt i kaoset, lite här och var, står bord, stolar och datorer. Det är kontoren för folket som jobbar i fabriken. Det går inte att förklara bättre, men det är oordning, smutsigt och ofräscht.
Aldrig i livet att jag skulle kunna jobba så. Det lukar ju äckligt.
Finns inte ens i mina vildaste fantasier, liksom.

Jag har verkligen inget att göra!
Liksom "hej, ge mig en dator annars dör jag!".
Ni kanske inte har förstått det, men i brist på annat så skriver jag detta för hand, och när jag kommer hem är det ingen risk för hjärnsläpp om vad jag ska skriva i bloggen.
Btw, varför är jag så dum? Folk bjuder mig på godis och andra grejer hela tiden, men jag tackar nej. De måste tro att jag är värsta ensamvargen eller nåt sånt. Vad är det för fel på mig? Jag känner att jag har gjort fel intryck typ...
Fast det flinar jag åt när jag skriver det - liksom whatever!
Var är B?
Klockan är kvart i nu, 15 minuter kvar till fikapaus. Vilket betyder varm choklad och risifrutti. Inte världsgott, men jag ser fram emot det - som en annan ghettofånge.
Jag tänkte först jämföra det med koncentrationslägerfångar, men det känns dumt, okänsligt och framförallt bortskämt. Jag får ju faktiskt pengar för att sitta här och sova!

Oj, nu är klockan redan 09.50, vilket gör att det bara är 6 timmar och 40 minuter kvar. WOW typ...
Men för mig är det ganska så wowigt, för det är bara (ungefär) 2/3 kvar då.
Nu kanske ni undrar hur jag lyckades fördriva tiden mellan 08.50 och 09.50.
Jo, såhär:
08.50 - D kom och undrade ifall jag hade pratat med B, det hade jag inte, vilket jag sa, och då hämtade D honom.
08.55 - Jag inser att det inte blir någon fika 09.00, då jag är stationerad på ett riktigt (!) kontor för att uträtta lite pappersarbete.
09.20 - Klar med det jag skulle göra, plockar undan och beger mig ut i fabriken. Men då inser jag att jag inte kan komma till Godsmottagningen (där jag är mestadels) eftersom att jag inte har fått något passerkort. Så jag står där vid porten och väntar på att någon med passerkort ska öppna för mig, men det händer inte.
Så jag går ut och går runt hela fabriken och in genom en truckingång, där jag är nära att bli överkörd av en stor truck med massa plastbackar med påsar med rullar. Alla dessa rullar...
09.30 - Äntligen fika!
09.50 - Hamnat på godsmottagningen efter en 20-minutare i pausrummet.

Och jaa... nu sitter jag här.
Jag tror att det största problemet här, förutom att ledningen skickar hit människor de inte vet vad de ska göra med (efterblivna typ), är att komma på vad vi sommarungdomar ska kunna göra. Men det fungerar inte så bra, och därför gör vi ingenting.
Eller jag skriver ju, men liksom hej, vad är det då?

Seriously, vad är det för fel på folk som uppskattar och gillar ett arbete som detta? Det som är bra med praktik/sommarjobb är att man på så sätt upptäcker vad man inte vill bli när man blir stor. Och jag vill verkligen inte jobba i en fabrik. Köra truck skulle visserligen vara kul, men aldrig. Miljön avgör det slaget!