Tänk att det är så ytligt.

Igårkväll tänkte jag - eller snarare igår vid lunch tänkte jag att jag skulle ha smink idag.
Så så fick det bli, och jag drog på allt idag; foundation, concealer, mascara, rouge och puder.
Så när jag kom till jobbet så kände jag mig som en helt annan människa, inte som den gråa mus som jag varit resten av min tid här på SKF. Jag kände mig fräsch.
Jag lät håret ligga på axlarna, och L nästan skrek när hon såg mig.
- ÅÅÅH, sånt hår vill jag med ha!
62-årig kärring? Men? Goda kommentarer är alltid välkomna!
Eller det finns nog undantag, men whatever.

Så när jag satt och sorterade nycklarna i nyckelskåpet - vilket var dagens stora uppdrag - så tänkte jag hur knäppt det är. Många log och hälsade på mig imorse, vilket de gjort hela tiden. Men idag såg jag en antydan av glitter i ögonen när de tittade på mig, och de höll kvar blicken lite längre.

Visst, de hade ju aldrig sett mig med smink - så självklart reagerade dom säkert.
De vet inte vem jag är, hur jag brukar vara, klä mig, sminka mig. De vet bara hur jag har varit här.
Och här har jag helt enkelt inte orkat bry mig om mitt utseende på grund av att jag går upp så tidigt på morgonen. Då är det bara frukost och tandborstning som gäller liksom.
Men jag tänkte att jag skulle testa.
Och med ens kände till och med jag mig mycket mer bekväm. Det kan ju självklart ha varit ren inbillning med deras glittrande ögon. Men jag känner mig inte naken med sminket i mitt ansikte - och ser allt mycket mer positivt.
Och nu tror de kanske att jag har förändrat mig som person bara för att det är många studenter här.
Men så är det ju verkligen inte. För de som känner mig så vet de ju att jag i själva verket nästan missbrukar smink. Vilket jag trivs med, och jag gillar att använda mycket.

Men det är så ytligt, om det nu inte varit inbillning, att de hälsar hjärtligare när jag har spackel i fejset!